Etikettarkiv: skuldran

Strukturell eller funktionell diagnos?

doctor_stickfigure_confused_anim_300_clr_16395Det traditionella sättet att strukturellt ställa diagnos grundar sig på att observera statiska strukturer, att fokusera på deras anatomiska förekomst, och formar basen för det mesta inom medicinsk utbildning. För att förklara muskelfunktion tittar terapeuten oftast i ett perspektiv från ett ursprung till ett fäste, och funktionen för muskeln blir därigenom att dra ursprunget närmare fästet. T.ex. musculus biceps brachii böjer armbågen.

Det funktionella synsättet betraktar istället muskelns ”sanna funktion” vilken baserar sig på koordinerade rörelser i förhållande till andra strukturer, och muskelns stabiliserande funktion tas med i beräkningen. T.ex., rotatorkuffens primära funktion är inte att rotera armen, utan att adducera armen och stabilisera axelleden. Att förstå både det strukturella och funktionella perspektivet är viktigt för en terapeut men det funktionella perspektivet är nyckeln till rehabiliterng av dysfunktion.

Kronisk skuldersmärta från t.ex. subacromial impingement är ett vanligt symptom. Det finns olka sätt att se på SA impingement. Traditionell medicin ser det på ett strukturellt sätt, genom att undersöka strukturerna med specifika tester och röntgen. En strukturell abnormitet som t.ex. en inklämd supraspinatussena eller subacrominalbursa till följd av minskat utrymme subacrominalt. Den strukturella modellen för att ta hand om detta problem är oftast antiinflammatoriska läkemedel eller kirurgi.ucx_subacromial_bursitis9

I kontrast till detta så kan vi se på impingement funktionellt utan radiologiska fynd även om smärta och nedsatt styrka kan observeras. Intressant är att denna svaghet ofta uttalas i skulderbladens stabilisatorer, dvs långt från det smärtsamma området.  Denna typ av patologi kräver en annan behandlingsstrategi. Att återskapa muskelbalans genom specifika övningar som aktiverar inte bara axelleden, utan även hela skulderkomplexet och vidare till hela vår spirala stabilsering.

Frågan vi ofta ställer oss är huruvida den strukturella diagnosen verkligen är diagnosen som ska behandlas eller om det är som vi nästan uteslutande ser det, ett symptom till följd av en funktionell diagnos. I tidigare exempel från skuldran ser vi nästan alltid lösningen på impingement i stabilisering av skuldrorna. Genom att aktivera skuldrornas stabilisatorer återskapar vi det utrymme som behövs subacrominalt för att skapa läkning och återhämtning för den inklämda senan eller bursan. I de fall patientens problem gått så långt att kirurgi krävs så anser vi att det är otroligt viktigt att komma ihåg att den bakomliggande orsaken oftast är funktionell. Det funktionella problemet kvarstår även efter kirurgi om inte korrekt rehabilitering sätts in.

De flesta symptom våra patienter söker oss för som inte är direkt relaterade till trauma anser vi vara funktionella och för att lösa dessa så behöver vi se funktionellt på rörelseapparaten och med rehabilitering återskapa patientens förmåga till naturlig belastning med spiral stabilisering.

 

Armhävningar

I Aftonbladet publicerades för några dagar sedan en artikel om armhävningar.

http://www.aftonbladet.se/wellness/traning/article20226641.ab

”Militärer gör den. Skolbarn likaså. Och förmodligen även du ibland. Ändå är armhävningen något av en bortglömd klassiker. Vi ger dig fem bra själ att väcka övningen till liv”

Visst kan vi hålla med om att det är en lätt övning. Och visst tränar du bröstet och hstick_figure_push_up_400_clr_2017öjer pulsen. Men är det en övning som är vettig att göra för en person som har ett stillasittande jobb om dagarna? Eller för våra skolbarn?

Vi hävdar bestämt NEJ!

De som sitter mycket har ofta överaktiverade och förkortade muskler i bl.a. rotatorkuffen och i ländryggen. Dessa överaktiverade muskler leder ofta till förändrade rörelsemönster i skuldrorna med vidare problem längs hela vår rörelseapparat. Att träna dessa muskler för att i tron orka använda dem mer är vad vi brukar säga ”att hälla bensin på brasan”. Visserligen kan det kännas skönt att låta en stel muskel få jobba dynamiskt en stund och få lite blodgenomströmning genom strukturerna, men vi låter ju faktiskt den redan uttröttade muskeln jobba mer när vi gör armhävningar. Att träna armhävningar använder precis som nämns i artikeln en massa olika muskler och det kan ju i sig vara positivt, men om vi tittar på hur vi använder musklerna i den specifika övningen så kan vi se att de tillsammans bidrar till att öka kompressionen på våra leder kring skuldra, halsrygg och ländrygg. En kompression som de flesta som sitter mycket enligt oss redan har för mycket av.

Vi anser att dessa överarbetade muskler efter en dag på arbetet istället behöver vila och återhämta sig för att undvika att skapa problem i form av smärta, stelhet, inflammationer, artros mm., symptom som vi ser dagligen i massor på mottagningen.

Hur vilar vi då dessa muskler? Vi anser att det görs genom att aktivera de muskler vi inte använder om dagarna och genom att göra övningar som återskapar den naturliga rörelseförmågan kring skuldran. Den mest naturliga rörelsen hävdar vi är när skuldran är involverad i vår naturliga gångrörelse, dvs. är delaktig i att skapa den rotation som krävs för att rotera ryggraden kring sin egen axel. Något förenklat så skulle vi kunna säga att skuldran skulle må mycket bättre av en promenad istället för armhävningar.

Övningar för att avlasta de överaktiverade musklerna finns i massor och vi rekommenderar oftast våra patienter till att aktivera dem via spiral stabilisering.

En bra start för de flesta tycker vi kan vara: GÖR INTE ARMHÄVNINGAR!