Etikettarkiv: cykla

Hjälp mig så att jag kan fortsätta göra fel!

Många av de besvär som våra patienter söker oss för anser vi vara följden av långvarig scratching_head_pc_800_clr_2723överbelastning.

Om det gör ont i t.ex. ländryggen så kan patienten oftast känna det från de smärtsignaler som deras hjärna får. Orsakerna till signalen kan vara många. Det kan vara delar av en muskel som skickar dem, en ledkapsel, en disk, en nerv mm. Att exakt säga vilken struktur som orsakar smärtsignalen kan ibland vara svårt och ibland lite lättare. Beroende på vad det är som har hänt så ska det enligt gängse regler skrivas en diagnos. Diagnosen kan sluta på –it, vilket talar om att det föreligger en inflammatorisk process i någon struktur, eller något annat som antyder förslitning, smärttillstånd eller annan sjukdom. Det finns mycket att välja på i Socialstyrelsens diagnossammanställning. Beroende på vilken diagnos som ställs så finns olika alternativ till behandling. Om diagnosen är ett smärttillstånd kan den behandlas med t.ex. smärtstillande läkemedel. Är den en inflammation så kan den behandlas med antiinflammatoriska läkemedel eller andra avlastande handgrepp för just den inflammerade strukturen. Det finns en uppsjö av olika behandlingsformer tillgängliga för många diagnoser. Vilken behandlingsform som väljs beror nog till stor del på vem jag söker hjälp av. Är det en husläkare kanske det blir läkemedel i första hand. Är det en ortopedkirurg så kanske det blir kirurgiska åtgärder om det bedöms som rimligt. Är det en fysioterapeut kanske det blir träning.

Vad är det då som ska behandlas?

I många fall när vi möter våra patienter så beskriver de tydligt var de har ont. Ibland kan de också se samband med vissa aktiviteter som framkallar smärtan. Att de har ont är en känsla vi inte kan ta ifrån dem och något de oftast vill bli av med. För att bli av med smärtan kan man enligt resonemanget ovan t.ex. gå till apoteket och köpa smärtstillande läkemedel. Ett annat alternativ är att försöka lista ut vad det är som orsakar smärtan och eliminera det.

Vår ambition är alltid att patienten ska förstå vad det är som ligger bakom symptomet de söker för. Om smärta uppkommer av en inflammation så vill vi förklara vad som ligger bakom inflammationen. Inflammationen föregås av någon form av stress. Denna stress föregås av något annat osv. Som ni säkert kan förstå så kan man lyfta detta hur högt som helst och till slut ställa sig frågan: Varför finns vi? Någonstans på vägen dit tror vi att vi kan hitta mycket av det som gör att patienten i slutändan får smärta. Frågan är då vad som ska åtgärdas? Smärtan? Eller kanske det beteende som ligger till grund för stressen som ligger bakom inflammationen som orsakar smärtan. Ja idéerna kan vara många beroende på vilket perspektiv vi ser det ur.

En pensionerad kvinna tillbringar massor av tid varje dag sittandes för att lösa korsord. Detta är något som ger henne tillfredsställelse. Hon söker mig för att hon har ont i ljumskarna. Efter att ha undersökt patienten och förklarat för henne hur det hänger ihop får hon avlastande övningar att göra hemma samt rådgivning om vad hon ska göra om dagarna för att må bättre. Hon gör övningarna ett par dagar och känner genast symptomatisk lindring. Vid samtal blir det tydligt att hon förstått att hon för att må bättre i ljumskarna måste sitta mindre och röra sig mer. Allt är solklart! I nästa andetag kommer frågan:

Men hur ska jag då göra för att lösa korsord?

En elitidrottande cyklist med grava problem i form av förslitningar från ryggraden. Efter att tydligt ha förklarat och visat så att patienten förstår vad som gör ont och varför, kommer vi till den gemensamma slutsatsen att så länge personen sitter på en cykel så kommer processen som ligger till grund för problemet inte att försvinna och i värsta fall försämras. Patienten kan alltså tydligt förstå att det gör ryggen sämre att cykla. Då alternativen till rehab diskuteras utbrister patienten;

Bara så du vet, jag tänker inte sluta cykla!

Alternativet för bägge dessa individer skulle kunna vara att äta starka smärtstillande läkemedel och fortsätta med sina aktiviteter. Förhoppningsvis skulle de då kunna göra det utan smärta.

Motorlampan på min bil började lysa för några år sedan för att indikera något som kunde vara ett allvarligt fel. På bilverkstaden frågade jag om de kunde hjälpa mig att plocka bort lampan så att jag inte skulle se den längre.

De tittar fortfarande konstigt på mig när jag kommer dit.

De exempel som angavs ovan är sådana resonemang som vi möter i stort eller smått varje dag.

Frågan vi ställer oss är: Hur kan det gå så långt att trots att vi ser sambanden och förstår varför skador kan uppkomma så ska vi till varje pris lindra våra symptom så att vi kan fortsätta göra det vi gör trots att det är det som gör att vi får ont?

Någon som vet?

Är det bra att cykla?

11022987_10153588969732656_39413794_nDet är en fråga som vi ofta får av våra patienter. Frågan är inte alltid så lätt att svara på. För det första kan det vara bra att ta reda på varför vi ska cykla. Det kan t.ex. vara ett billigt och miljövänligt alternativ att förflytta sig från A till B. I det perspektivet kan det vara bra. När vi cyklar påverkar vi exempelvis vårt hjärta och våra kärl. Vi får (förhoppningsvis) frisk luft. Vi kan cykla för att det gör oss glada. I dessa perspektiv kan det också vara bra att cykla.

Sett ur ett spiral stabiliseringsperspektiv så är det dock inte bra att cykla för de allra flesta. Åtminstone inte om vi cyklar mycket. Att sitta i en lätt framåtböjd eller mer aerodynamiskt mycket framåtböjd position aktiverar de längsgående musklerna längs ländryggen samt höftböjarmuskeln. Med händerna på styret aktiveras musklerna kring axlar och skuldror som framförallt drar axlarna uppåt och för att se framåt behöver vi öka svanken i nacken. Positionen kommer att skapa mycket komprimerande belastning på framförallt ländryggen men också halsryggen. Eftersom själva trampandet sker med hjälp av bl.a. höftböjare och framsida lår så skapar vi också mer spänning i de muskler som komprimerar höftleden, vilket vi anser vara direkt olämpligt för någon med t.ex. höftledsartros.

Att cykla som motionsform anser vi därför ur ett spiral stabiliseringsperspektiv vara direkt olämpligt om syftet innehåller någon form av friskvård för rörelseapparaten.

Många av oss sitter idag många timmar på arbetet, i bilen, vid tv:n mm. och denna långvariga statiska belastning är påfrestande för rörelseapparaten. För att de muskler som används mycket under dagen ska få återhämta sig behöver de ges möjlighet till det. Att sätta sig på cykeln innebär att återigen belasta dem även om det sker med rörelse. Att cykla mycket innebär alltså att dessa muskler får ännu mer belastning istället för den vila de behöver för återhämtningen. Har du besvär från rygg, nacke, axlar eller höftleder så kan det finnas anledning att tänka om. Vill du fortfarande cykla trots allt så kan det vara en fördel att med rörelse i spiral stabilisering skapa återhämtning för att inte cyklingen ska bidra till slitage av rörelseapparaten.

För den som har gott om tid kan en promenad till och från arbetet vara ett bra alternativ. Eller kanske en löptur för den som har mindre tid. För den som inte vill eller kan välja de transportsätten så föreslår vi promenader eller löpning med spiral stabilisering efter jobbet i stället, för att skapa just återhämtning.

Tittar vi på homo sapiens design så kan vi konstatera att vi är skapta för att förflytta oss framåt med gång och löpning. Med tanke på hur rörelseapparaten belastas vid cykling så vore det mycket ologiskt att påstå att det skulle vara bra för oss att göra det mycket.

De flesta skulle tycka att det vore tokigt att påstå att elefanter ska cykla. De har ju inte de egenskaper som krävs för att göra det möjligt. Homo sapiens kan lära sig cykla. Homo sapiens kan också cykla mycket. Vi vill däremot påstå att det med hänsyn till vad vi anser att vi är skapta att göra är lika onaturligt för oss att cykla som för elefanten.