Hjälp mig så att jag kan fortsätta göra fel!

Många av de besvär som våra patienter söker oss för anser vi vara följden av långvarig scratching_head_pc_800_clr_2723överbelastning.

Om det gör ont i t.ex. ländryggen så kan patienten oftast känna det från de smärtsignaler som deras hjärna får. Orsakerna till signalen kan vara många. Det kan vara delar av en muskel som skickar dem, en ledkapsel, en disk, en nerv mm. Att exakt säga vilken struktur som orsakar smärtsignalen kan ibland vara svårt och ibland lite lättare. Beroende på vad det är som har hänt så ska det enligt gängse regler skrivas en diagnos. Diagnosen kan sluta på –it, vilket talar om att det föreligger en inflammatorisk process i någon struktur, eller något annat som antyder förslitning, smärttillstånd eller annan sjukdom. Det finns mycket att välja på i Socialstyrelsens diagnossammanställning. Beroende på vilken diagnos som ställs så finns olika alternativ till behandling. Om diagnosen är ett smärttillstånd kan den behandlas med t.ex. smärtstillande läkemedel. Är den en inflammation så kan den behandlas med antiinflammatoriska läkemedel eller andra avlastande handgrepp för just den inflammerade strukturen. Det finns en uppsjö av olika behandlingsformer tillgängliga för många diagnoser. Vilken behandlingsform som väljs beror nog till stor del på vem jag söker hjälp av. Är det en husläkare kanske det blir läkemedel i första hand. Är det en ortopedkirurg så kanske det blir kirurgiska åtgärder om det bedöms som rimligt. Är det en fysioterapeut kanske det blir träning.

Vad är det då som ska behandlas?

I många fall när vi möter våra patienter så beskriver de tydligt var de har ont. Ibland kan de också se samband med vissa aktiviteter som framkallar smärtan. Att de har ont är en känsla vi inte kan ta ifrån dem och något de oftast vill bli av med. För att bli av med smärtan kan man enligt resonemanget ovan t.ex. gå till apoteket och köpa smärtstillande läkemedel. Ett annat alternativ är att försöka lista ut vad det är som orsakar smärtan och eliminera det.

Vår ambition är alltid att patienten ska förstå vad det är som ligger bakom symptomet de söker för. Om smärta uppkommer av en inflammation så vill vi förklara vad som ligger bakom inflammationen. Inflammationen föregås av någon form av stress. Denna stress föregås av något annat osv. Som ni säkert kan förstå så kan man lyfta detta hur högt som helst och till slut ställa sig frågan: Varför finns vi? Någonstans på vägen dit tror vi att vi kan hitta mycket av det som gör att patienten i slutändan får smärta. Frågan är då vad som ska åtgärdas? Smärtan? Eller kanske det beteende som ligger till grund för stressen som ligger bakom inflammationen som orsakar smärtan. Ja idéerna kan vara många beroende på vilket perspektiv vi ser det ur.

En pensionerad kvinna tillbringar massor av tid varje dag sittandes för att lösa korsord. Detta är något som ger henne tillfredsställelse. Hon söker mig för att hon har ont i ljumskarna. Efter att ha undersökt patienten och förklarat för henne hur det hänger ihop får hon avlastande övningar att göra hemma samt rådgivning om vad hon ska göra om dagarna för att må bättre. Hon gör övningarna ett par dagar och känner genast symptomatisk lindring. Vid samtal blir det tydligt att hon förstått att hon för att må bättre i ljumskarna måste sitta mindre och röra sig mer. Allt är solklart! I nästa andetag kommer frågan:

Men hur ska jag då göra för att lösa korsord?

En elitidrottande cyklist med grava problem i form av förslitningar från ryggraden. Efter att tydligt ha förklarat och visat så att patienten förstår vad som gör ont och varför, kommer vi till den gemensamma slutsatsen att så länge personen sitter på en cykel så kommer processen som ligger till grund för problemet inte att försvinna och i värsta fall försämras. Patienten kan alltså tydligt förstå att det gör ryggen sämre att cykla. Då alternativen till rehab diskuteras utbrister patienten;

Bara så du vet, jag tänker inte sluta cykla!

Alternativet för bägge dessa individer skulle kunna vara att äta starka smärtstillande läkemedel och fortsätta med sina aktiviteter. Förhoppningsvis skulle de då kunna göra det utan smärta.

Motorlampan på min bil började lysa för några år sedan för att indikera något som kunde vara ett allvarligt fel. På bilverkstaden frågade jag om de kunde hjälpa mig att plocka bort lampan så att jag inte skulle se den längre.

De tittar fortfarande konstigt på mig när jag kommer dit.

De exempel som angavs ovan är sådana resonemang som vi möter i stort eller smått varje dag.

Frågan vi ställer oss är: Hur kan det gå så långt att trots att vi ser sambanden och förstår varför skador kan uppkomma så ska vi till varje pris lindra våra symptom så att vi kan fortsätta göra det vi gör trots att det är det som gör att vi får ont?

Någon som vet?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *