månadsarkiv: april 2015

Strukturell eller funktionell diagnos?

doctor_stickfigure_confused_anim_300_clr_16395Det traditionella sättet att strukturellt ställa diagnos grundar sig på att observera statiska strukturer, att fokusera på deras anatomiska förekomst, och formar basen för det mesta inom medicinsk utbildning. För att förklara muskelfunktion tittar terapeuten oftast i ett perspektiv från ett ursprung till ett fäste, och funktionen för muskeln blir därigenom att dra ursprunget närmare fästet. T.ex. musculus biceps brachii böjer armbågen.

Det funktionella synsättet betraktar istället muskelns ”sanna funktion” vilken baserar sig på koordinerade rörelser i förhållande till andra strukturer, och muskelns stabiliserande funktion tas med i beräkningen. T.ex., rotatorkuffens primära funktion är inte att rotera armen, utan att adducera armen och stabilisera axelleden. Att förstå både det strukturella och funktionella perspektivet är viktigt för en terapeut men det funktionella perspektivet är nyckeln till rehabiliterng av dysfunktion.

Kronisk skuldersmärta från t.ex. subacromial impingement är ett vanligt symptom. Det finns olka sätt att se på SA impingement. Traditionell medicin ser det på ett strukturellt sätt, genom att undersöka strukturerna med specifika tester och röntgen. En strukturell abnormitet som t.ex. en inklämd supraspinatussena eller subacrominalbursa till följd av minskat utrymme subacrominalt. Den strukturella modellen för att ta hand om detta problem är oftast antiinflammatoriska läkemedel eller kirurgi.ucx_subacromial_bursitis9

I kontrast till detta så kan vi se på impingement funktionellt utan radiologiska fynd även om smärta och nedsatt styrka kan observeras. Intressant är att denna svaghet ofta uttalas i skulderbladens stabilisatorer, dvs långt från det smärtsamma området.  Denna typ av patologi kräver en annan behandlingsstrategi. Att återskapa muskelbalans genom specifika övningar som aktiverar inte bara axelleden, utan även hela skulderkomplexet och vidare till hela vår spirala stabilsering.

Frågan vi ofta ställer oss är huruvida den strukturella diagnosen verkligen är diagnosen som ska behandlas eller om det är som vi nästan uteslutande ser det, ett symptom till följd av en funktionell diagnos. I tidigare exempel från skuldran ser vi nästan alltid lösningen på impingement i stabilisering av skuldrorna. Genom att aktivera skuldrornas stabilisatorer återskapar vi det utrymme som behövs subacrominalt för att skapa läkning och återhämtning för den inklämda senan eller bursan. I de fall patientens problem gått så långt att kirurgi krävs så anser vi att det är otroligt viktigt att komma ihåg att den bakomliggande orsaken oftast är funktionell. Det funktionella problemet kvarstår även efter kirurgi om inte korrekt rehabilitering sätts in.

De flesta symptom våra patienter söker oss för som inte är direkt relaterade till trauma anser vi vara funktionella och för att lösa dessa så behöver vi se funktionellt på rörelseapparaten och med rehabilitering återskapa patientens förmåga till naturlig belastning med spiral stabilisering.

 

Människans exceptionella anpassning del 2

Vi människor är direkt eller indirekt helt beroende av våra sinnen.Sinnena informerar hjärnan om oss själva samt vår omvärld. Med sinnena ges vi möjlighet att göra diverse val som kan vara livsnödvändiga. Exempelvis kan vi med smaken och lukten skydda oss mot att äta otjänlig eller potentiellt dödlig föda. Med känsel kan vi bland annat uppleva smärta som får oss att instinktivt agera för att skydda oss. Sinnena ger oss människor oändliga möjligheter och upplevelser men är samtidigt absolut nödvändiga för fortplantning och överlevnad.

5_senses_800_clr_10158

Människans unika fysiska  konstruktion under kontroll av hjärnan möjliggör utvecklande av diverse fysiska egenskaper. Forskare anser att människans unika sätt att förflytta sig via gång/ löpning över långa distanser har varit en avgörande egenskap av flera som varit viktig för artens överlevnad. Grupper (flockar) av människor kunde hålla ihop just p.g.a. att arten hade denna förmåga, gammal som ung. Även mödrar som fortfarande ammade hade förmågan att utan större problem, springa riktigt långa distanser.

Till vår hjärna strömmar konstant information från våra sinnen för att underlätta funktionen i hela kroppen och alla dess system. Nästan all denna information sker helt omedvetet. Från våra kroppsvävnader finns viktiga känselkroppar som agerar som ”positionsgivare” för hjärnan. stick_figure_tightrope_300_clr_4968Dessa receptorer hjälper hjärnan att uppfatta hur kroppens delar befinner sig i förhållande till varandra, vilket bl.a. möjliggör att vi kan hålla balansen. Denna information anses som ett extra ”sinne” och benämns proprioception. Det finns vissa delar av kroppen som verkar vara extra viktiga att få proprioceptiv information ifrån. Exempelvis fötterna har relativt många av dessa receptorer, vilket kan verka logiskt då den delen av kroppen befinner sig mot underlaget när vi går och springer. Även i anslutning till bäckenets leder, översta lederna i halsryggen samt käklederna finns det extra gott om dessa receptorer.

Om vi ska transportera kroppen i gång eller löpning över långa distanser utan att stressa sönder kroppens vävnader, behöver vi utnyttja kroppens unika inbyggda stötdämpning. Om tillräcklig rörlighetsförmåga finns i kroppen så att vi, relativt obehindrat, ges möjlighet att positionera huvud, skuldror, bäcken och fötter i en absolut vertikal ”tänkt linje”, har vi skapat förutsättning för att förflytta oss skyddande mot gravitationen. Kroppens vävnader kan då utnyttjas optimalt som både stötdämpare och framåtdrivare av ”steget”.

För att underlätta för kroppen till självpositionering in i optimal vertikal linje är det fördelaktigt att gå och springa barfota, eller så nära barfota som möjligt, med s.k. barfotaskor. Anledningen är att det finns receptorer i fötterna vars information hjärnan behöver för att kunna styra kroppen optimalt. Stänger vi in fötterna i skor med mjuka sulor, upphöjda vid hälen m.m. slår vi ut den naturliga och nödvändiga signaleringen från fötterna. Än värre kan det bli om vi dessutom använder inlägg i skorna. Sammantaget så ”dödar” vi fotens naturliga funktion och kroppens ”inbyggda” totala stötdämpningsförmåga, då foten endast är en del av denna.

Människan är adaptiv och anpassar sig till det den utsätt för. För mycket gång och löpning genom livet i moderna skor med höjda hälar och inbyggd stötdämpning sliter på en människokropp mer än det gör nytta. Sådana skor hjälper till att göra fel. Så adaptera din kropp med mycket barfotagång i sommar.

Ett tips på vägen är att använd dina sinnen när du går. Gå så att det känns bekvämt för fötterna. Korta av steget och ta ner tempot. När fötterna inte klarar att gå längre, klarar ingen annan struktur i kroppen det heller. Så låt ”fötterna bli din guide”.

Lycka till

barfota