månadsarkiv: mars 2015

Är vi skapta för att springa?

I den här veckans blogginlägg tänkte vi inte skriva så mycket, utan istället tipsa om 15 minuters lyssnande till Christopher McDougall. Författaren bakom storsäljaren, Born To Run, berättar om sina tankar kring vad vi människor har adapterats till och varför vi är skapta att vara så fantastiska löpare som vi är.single_stick_figure_runner_pc_400_clr_1648 (1)

Mycket av det han pratar om är sådant som ofta kommer upp på VikingREHAB och vi påminns återigen om att det finns fler än vi som anser att löpning är så otroligt centralt för att vi människor ska må bra och fungera. Som alla som har läst Born To Run vet, så målar han naturligtvis upp löparskorna som den stora boven bakom varför löpare av idag går sönder.

Vi instämmer i att de utgör ett enormt problem, men med perspektivet spiral stabilisering så finns det så mycket mer att ta hänsyn till så skorna utgör egentligen bara en del i det hela, om än en viktig del.

För den nyfikne eller löparen med besvär rekommenderar vi att titta på löpning ur ett spiral stabiliseringsperspektiv för att skapa en logisk förklaring hur det hänger ihop.

Öppna era sinnen en stund och lyssna på Christopher. Det är tänkvärda ord.

http://www.ted.com/talks/christopher_mcdougall_are_we_born_to_run?language=sv#t-934232

Runners Worlds ologiska tips

exercising_listening_to_media_device_400_clr_9746

I Facebookflödet dök denna artikel upp igen.

http://www.runnersworld.se/artiklar/hoftbojare.htm

Vi har sett den tidigare och den gången lät vi den passera men nu tycker vi det är dags att belysa artikeln. Vi belyser den med ljuset från vårt perspektiv.

Rubriken ”träna höftböjarna – bli en starkare löpare” är för oss på VikingREHAB väldigt ologisk. I vårt dagliga arbete möter vi patienter med många skiftande besvär. En hel del av dessa är dessutom löpare. Majoriteten av dem har enligt vår bedömning alldeles för dålig sträckförmåga i höftlederna. Anledningen till detta är delvis beroende på en alldeles för kort och överaktiverad höftböjare.

Idag innebär vardagen för väldigt många människor många timmars sittande och stillastående. För att stabilisera våra kroppar upprätt mot gravitationen måste vi använda muskler. Den stabilitet vi då använder oss av kallar vi för vertikal stabilisering. I dessa muskelkedjor utgör höftböjaren en väldigt viktig del av stabiliteten för höftleden. Med tiden tenderar dessa muskler för de flesta att förkortas och dess dynamiska funktion påverkas då negativt. Denna korta höftböjare förhindrar det vi kallar spiral stabilisering och aktiviteten i vår huvudsakliga sträckare i höftleden (gluteus maximus). Kan vi inte sträcka tillräckligt i höftleden så måste rörelsen tas ut någon annanstans genom aktivitet i andra muskler. M.a.o. (mycket kort förklarat) kan jag inte springa med sätesmusklerna tvingas jag springa med höftböjaren. Denna kompensation leder till ytterligare överaktivitet och stelhet i musklerna, hållningsförändring och alternativa rörelsemönster vilka i sin tur kan leda till överbelastning och ytterligare skador.

 Svaga höftböjare kan leda till långsammare löpning, sämre hållning och överbelastningsskador. Stärk dina höftböjare med hjälp av våra enkla övningar!”

Den svaga höftböjaren är enligt vårt perspektiv inte svag utan kontraherad (sammandragen) och kort och vi skulle vilja ändra citatet till:

Korta och överaktiverade höftböjare kan leda till långsammare löpning, sämre hållning och överbelastningsskador. Stärk dina sätesmuskler och förläng dina höftböjare med hjälp av våra enkla övningar!

Att stimulera en kort och överaktiverad höftböjare ytterligare genom att aktivt träna den är således mycket ologiskt om syftet är att skapa starkare löpare. Åtminstone om starkare innebär bättre löpstyrka.

Det finns enligt oss all anledning att tänka om och ställa oss frågan om det gamla resonemanget om svaga muskler som ska tränas verkligen är relevant. Visst är det relevant att träna svaga muskler men vad är syftet med träningen och vilka muskler är i så fall svaga?

För en djupare förståelse kring detta rekommenderar vi att se det ur perspektivet spiral stabilisering en stund. Förståelsen för att citatet ovan är ologiskt blir då väldigt tydligt. Vill du dessutom utvecklas som löpare – då finns det all anledning att ta det vi skrivit på allvar!

Människans exceptionella anpassning del 1

Genom att studera olika växter och djur i dess naturliga miljö kan vi observera hur exceptionella egenskaper olika arter utvecklat för sin egen fördel. Hur de skaffar näring, förökar sig, förflyttar sig, försvarar sig m.m. Arkeologer, biologer, matematiker, kemister, fysiker m.m. förser oss med fakta och antaganden om hur och varför naturen ser ut som den gör. Exempelvis är flertalet biologer överens om att människan är exceptionellt anpassad för gång och löpning över långa distanser. Bland primater är vi överlägsna gällande detta och vi matchar även de allra främsta arterna på planeten. En avgörande egenskap för denna förmåga är att vi kan svettas och därigenom reglera kroppstemperaturen för att undvika överhettning under långa löpdistanser. En annan är att när människan förflyttar sig med ”optimal hållning” d.v.s när hörselgångarna, axlar, höfter befinner sig i en vertikal tänkt linje och foten sätts i marken på ”rätt sätt”, kommer hela kroppen fungera som en stötdämpande fjäder vilket inte bara skyddar kroppen maximalt utan också låter den förflyttas med relativt liten energiåtgång/km i förhållande till andra arter. Mycket intressanta artiklar om detta finns att läsa av biologiprofessor Daniel Lieberman, Harvard University, USA.

Lieberman

Mer i detalj hur kroppens ”fjädring” fungerar och vilka förutsättningar som krävs för optimal förflyttning finns att ta del av hos VikingREHAB.

Människokroppen, likt alla andra arter, fungerar som en sofistikerad enhet i samklang med naturen. Funktionen i kroppens inre organ och system är starkt kopplad till rörelsesystemets funktion. Då menar vi främst funktion för gång och löpning.

Vår strategi gällande rehabilitering, förebyggande åtgärder, sjukvård och prestationsbaserad idrott utgår från de grundläggande förmågor vi människor bör ha och är adapterade för. När vi påvisar våra klienters obalanser utifrån detta perspektiv och lär dem att försöka sträva efter dessa förmågor, märker vi hur bl.a. smärttillstånd försvinner och att kroppen ges möjlighet till läkning.

Vi kommer lyfta några vanliga diagnoser här i bloggen, där vi beskriver, utifrån vårt perspektiv, varför diagnoserna uppkommer och hur de åtgärdas. Håll ögonen öppna!

Är det bra att cykla?

11022987_10153588969732656_39413794_nDet är en fråga som vi ofta får av våra patienter. Frågan är inte alltid så lätt att svara på. För det första kan det vara bra att ta reda på varför vi ska cykla. Det kan t.ex. vara ett billigt och miljövänligt alternativ att förflytta sig från A till B. I det perspektivet kan det vara bra. När vi cyklar påverkar vi exempelvis vårt hjärta och våra kärl. Vi får (förhoppningsvis) frisk luft. Vi kan cykla för att det gör oss glada. I dessa perspektiv kan det också vara bra att cykla.

Sett ur ett spiral stabiliseringsperspektiv så är det dock inte bra att cykla för de allra flesta. Åtminstone inte om vi cyklar mycket. Att sitta i en lätt framåtböjd eller mer aerodynamiskt mycket framåtböjd position aktiverar de längsgående musklerna längs ländryggen samt höftböjarmuskeln. Med händerna på styret aktiveras musklerna kring axlar och skuldror som framförallt drar axlarna uppåt och för att se framåt behöver vi öka svanken i nacken. Positionen kommer att skapa mycket komprimerande belastning på framförallt ländryggen men också halsryggen. Eftersom själva trampandet sker med hjälp av bl.a. höftböjare och framsida lår så skapar vi också mer spänning i de muskler som komprimerar höftleden, vilket vi anser vara direkt olämpligt för någon med t.ex. höftledsartros.

Att cykla som motionsform anser vi därför ur ett spiral stabiliseringsperspektiv vara direkt olämpligt om syftet innehåller någon form av friskvård för rörelseapparaten.

Många av oss sitter idag många timmar på arbetet, i bilen, vid tv:n mm. och denna långvariga statiska belastning är påfrestande för rörelseapparaten. För att de muskler som används mycket under dagen ska få återhämta sig behöver de ges möjlighet till det. Att sätta sig på cykeln innebär att återigen belasta dem även om det sker med rörelse. Att cykla mycket innebär alltså att dessa muskler får ännu mer belastning istället för den vila de behöver för återhämtningen. Har du besvär från rygg, nacke, axlar eller höftleder så kan det finnas anledning att tänka om. Vill du fortfarande cykla trots allt så kan det vara en fördel att med rörelse i spiral stabilisering skapa återhämtning för att inte cyklingen ska bidra till slitage av rörelseapparaten.

För den som har gott om tid kan en promenad till och från arbetet vara ett bra alternativ. Eller kanske en löptur för den som har mindre tid. För den som inte vill eller kan välja de transportsätten så föreslår vi promenader eller löpning med spiral stabilisering efter jobbet i stället, för att skapa just återhämtning.

Tittar vi på homo sapiens design så kan vi konstatera att vi är skapta för att förflytta oss framåt med gång och löpning. Med tanke på hur rörelseapparaten belastas vid cykling så vore det mycket ologiskt att påstå att det skulle vara bra för oss att göra det mycket.

De flesta skulle tycka att det vore tokigt att påstå att elefanter ska cykla. De har ju inte de egenskaper som krävs för att göra det möjligt. Homo sapiens kan lära sig cykla. Homo sapiens kan också cykla mycket. Vi vill däremot påstå att det med hänsyn till vad vi anser att vi är skapta att göra är lika onaturligt för oss att cykla som för elefanten.