månadsarkiv: februari 2015

Ryggskott

När vi läser allmän information till patienter med ryggskott som t.ex. den som beskrivs av 1177 ges bilden av att det är svårt att avgöra vad som gör att man får ont i ryggen. Det finns olika teorier om vad som gör ont, men det har inte gått att bevisa att någofigure_with_back_pain_400_clr_5228n av dessa förklaringar spelar en avgörande roll för att man får ont i ryggen.

Att kunna förstå och bevisa varför något gör ont är ju i sig komplicerat och för detta behövs naturligtvis kunskap. Vetenskap kan bidra med kunskap men det behövs också kunskap för att bedriva vetenskap. Hur vi beskriver något grundar sig bl.a. på ur vilket perspektiv vi ser det och vilka kunskaper vi tar hänsyn till.

Sett ur perspektivet Spiral Stabilisering klarnar bilden oftast ganska tydligt och det går utifrån de fynd som görs hos patienten oftast att hitta en logisk förklaring till varför en vävnad gör ont. Finns det en logisk förklaring så går det också oftast att hitta en logisk modell att rehabilitera med. Tittar vi på lokal nivå och strävar efter att bli av med symptomen kan det logiska vara att t.ex. äta smärtstillande läkemedel eller vila. Tittar vi i ett större perspektiv så kan det bli helt andra åtgärder som behövs för att rätta till problemet bakom smärtan.

På frågan vad man själv kan göra när man får ont i ryggen ger 1177 svaret att försöka leva som vanligt och att det inte är farligt att röra på sig även om det gör ont i ryggen. Där sägs också att vila inte botar ryggont.

Vi tänker att det är just det ”vanliga livet” som ofta är orsaken bakom varför vi har ont i ryggen så att fortsätta det livet kommer knappast att göra problemet bättre (även om symptomen kan försvinna för en tid). Att det inte är farligt att röra sig även om det gör ont är en definitionsfråga: Vad är farligt? Att det gör ont ser vi som kroppens sätt att varna för att en vävnad befinner sig i stress och håller på att ta skada och sådana signaler anser vi därför att vi borde ta på allvar. Att det är bra att röra på sig håller vi med om, men inte att det är bra att röra sig om det gör ont (åtminstone inte för ryggen). Bättre är att röra sig på ett sätt som INTE gör ont. Förstår vi varför det gör ont kan vi oftast också röra oss så att det inte gör ont eller till en början åtminstone mindre ont. Detta behöver dock ett större perspektiv än att bara lokalt titta på värken och försöka få den att minska med t.ex. läkemedel.

Att vila inte botar ryggont anser vi också är en fråga om perspektiv. Om t.ex. en viss specifik muskel är väldigt spänd och signalerar smärta av den anledningen så ser vi att den smärtan försvinner om muskeln försätts i ett tillstånd av vila och avslappning. Vila för en muskel kan därför ibland ske allra bäst med rörelse. Vilken rörelse det handlar om måste dock först definieras och läras ut.

Vardagsmotion

Vardagsmotion

Begreppet vardagsmotion är något som återkommer ganska ofta när vi pratar med våra patienter. Ofta får vi föreställningen att vardagsmotion är något många gör för att få sin motion ”gratis” utan att behöva göra något specifikt för att just träna. Kanske slippa åka någonstans, byta om, duscha etc. för att spara tid i en redan stressig vardag. För en del kanske det äshovel_in_snow_400_clr_10200r en ursäkt för att slippa träna för att det uppfattas som tråkigt eller jobbigt.

Huruvida vardagsmotionen är något positivt beror på vilket perspektiv vi har på motion och vad vardagsmotionen är för just den individen. För en del kan vardagsmotion vara att ta trapporna istället för att åka hiss, eller att ta cykeln till jobbet istället för bilen. För andra kan det vara att hugga ved eller skotta snö. Beroende på vad vi väljer att göra kan det vara bra för olika saker. Det kan t.ex. vara glädjande, skapa ökad puls, vara uttröttande, ge en endorfinkick, och massor av andra saker.

När vi ser på vardagsmotion ur ett spiral stabiliseringsperspektiv så anser vi att för att det ska vara något som är positivt för rörelseapparaten så måste det innehålla rörelser som är naturliga för oss ut ett rörelseperspektiv. Att promenera i en upprätt position med spiral stabilisering skulle t.ex. kunna vara alldeles utmärkt vardagsmotion enligt den definitionen.

Att utföra aktiviteter som utsätter våra leder för ökat tryck och slitage, eller ytterligare aktiverar de ofta överaktiva muskler som skapar trycket, anser vi vara en mindre bra idé då detta direkt eller indirekt skapar eller vidmakthåller felaktiga rörelsemönster. Detta kan leda till att vi genom dessa aktiviteter faktisk får ont i t.ex. ryggen eller som vi ofta ser förvärrar det problem som ger ryggont. Med en stillasittande vardag eller jobbande i framåtlutande positioner skapar vi ökad spänning i muskler i ryggen som komprimerar diskar och leder. För att avlasta dessa strukturer behöver vi skapa aktivitet i de muskler som gör just det och inte vidare aktivera de som komprimerar.

Exempel på aktiviteter som aktiverar muskler som skapar kompression finns det många av. Några exempel är: cykla, skotta snö, hugga ved, simma, många övningar på gymet, skidåkning mm. Att dessa rörelser skapar ökad kompression behöver inte vara liktydigt med att det behöver göra ont under aktiviteten, varför smärta inte alltid är en bra vägledning till att förstå att något är fel. Det finns andra signaler som vi kan använda för att identifiera detta bara vi lär oss att vara uppmärksamma på dem.

Om syftet med vardagsmotion innehåller en önskan om att avlasta dina leder och skapa förutsättningar för bättre rörlighet, eller kanske ha mindre ont i ryggen, finns det alltså all anledning att fundera lite över vad just du anser vara vardagsmotion och varför du gör det.

Perspektiv

Vilket perspektiv har du?

stick_figure_searching_for_answers_1600_wht_4919

Ännu en utbildningshelg i konceptet ”Spiral Stabilisering” genomförd. Efter varje av dessa tillfällen slås vi över hur privilegierade vi är som har fått förtroendet att få sprida denna kompetens vidare till andra människor. Mycket intressanta reflektioner från många deltagare
har det hunnit bli. Människor med olika bakgrund och perspektiv på vad träning, hälsa, friskvård, sjukvård mm är för dem, i sitt privatliv och/ eller inom sitt yrkesutövande.

När vi föreläser och utbildar utifrån perspektivet ”Spiral Stabilisering” utgår vi från människans (Homo sapiens sapiens) konstruktion. En konstruktion vi kan betrakta som exceptionellt skapt för förflyttning på två ben. Förflyttning genom två gångarter, gång och löpning. Vi beskriver hur olika muskelsystem interagerar med varandra för att åstadkomma effektiva förflyttningar, utan att rörelseenergin + gravitationen komprimerar oss sönder och samman.

Vi anser att om människan i större utsträckning skulle stimulera sin kropp utifrån denna unika ”design” skulle inte diagnoser som exempelvis artroser, diskbråck, hälsporre, axelimpingement, plantar fasciit m.m,  existera i samma utsträckning. Dessa diagnoser är i själva verket en naturlig respons från kroppen när felbelastningen tillåts få äga rum tillräckligt länge. Ska därför inte blandas ihop med sjukdom.

I samhället idag finns uppfattningar om att motion/ träning i form av cykling, simning, armhävningar, situps, plankan m.m. är bra för oss människor att ägna oss åt. Utifrån vårt perspektiv är inte dessa exempel motions-/träningsformer som främjar människans förmåga till korrekt förflyttning på två ben, utan snarare försämrar den. Vi beskriver också i detalj varför det är direkt olämpligt att ägna sig åt vissa typer av övningar som vanligen förekommer inom rehabilitering och idrottsutövande.

Vi tycker det är viktigt att vrida och vända på uppfattningar som råder om begreppen idrott, hälsa, frisk- och sjukvård och vad de egentligen innebär. Skapa diskussion om de ”sanningar” som råder och styr. Är dessa sanningar bra för oss människor?

”Kroppen läker om möjlighet till läkning finns” är som ett mantra hos oss på VikingREHAB. För läkning krävs framförallt återhämtning. Återhämtningen, fysisk och/ eller mental, kan fås genom stillhet men också genom rörelse. Plussa gärna på med att förse kroppen med de näringsämnen den behöver.

Utifrån vårt perspektiv är det alltför många som saknar förmågan att utesluta det kroppen inte behöver.

Detta och mycket mer får du ta del av om du går utbildning hos oss. Du får ett nytt spännande perspektiv på människokroppens funktion. En kompetens som kan ge dig möjligheten att hjälpa prestationsidrottare att lättare nå sina mål, hjälpa människor att hjälpa sig själva fria från akuta och långvariga krämpor. Eller kanske det viktigaste av allt, hjälpa människor till att bestå friska!

Skoinlägg – Plantar Fascit

Vi träffar ofta patienter med smärta från fötterna. En vanligt återkommande diagnos är plantar fascit. En annan är hallux valgus. En vanlig förklaring som dessa patienter ofta får, är att dessa symptom uppkommer därför att deras fötter har hopsjunkna fotvalv och/eller är genetiskt uppkomna.

Ofta har de fått råden att gå i mjuka dämpande skor och genom att med ilägg i skorna lyfta upp sina nedfallna valv. Denna åtgärd ger ofta symptomatisk lindring och är något som förmedlas av många ortopedtekniker, läkare, sjukgymnaster m.fl.pair_of_running_shoes_400_clr_13294

Människan föds barfota (även 2015) och vi hävdar att våra mest grundläggande rörelser, gång och löpning, också egentligen borde ske barfota då det rimmar väl med vår konstruktion. Naturligtvis är det med vårt klimat i Sverige både besvärligt och ibland omöjligt att göra det och då måste vi naturligtvis använda skor. Men hur bör skorna vara konstruerade? Är det dessutom rimligt att lägga stöd i dem?

Då vi undersöker patienter med problem från fötterna ser vi ofta att underbenet roterar inåt och fotvalvet plattas ut vid belastning. En naturlig följd av mycket belastning på detta vis är att de stressade vävnaderna, t.ex plantarfascian, kommer att börja sända smärtsignaler till vår hjärna. Med långvarig belastning ser vi också inflammatoriska tillstånd och så småningom även artros i leder och deformationer av foten.

Med ögat lokalt på foten kan det te sig naturligt att behandla detta med skor och inläggssulor. Med ett stöd under hålfoten och ibland kompletterande pelotter kan vi lyfta fotens valv och i många fall dämpa symptomen.

Men om vi flyttar blicken lite längre upp och tar oss en funderare på varför foten ser ut som den gör blir bilden annorlunda för oss. När kroppen positioneras upprätt och det vi kallar spiral stabilisering aktiveras så skapas ett naturligt aktivt valv under foten och foten antar den form som vi hävdar att den ska ha när vi går och springer på den. För att skapa denna position behöver fötterna vara ”plana” d.v.s. hälen får inte höjas vid belastning och framfoten får inte klämmas ihop. Ironiskt nog är detta vad som sker då vi bär de flesta skor som säljs idag och det försämras ytterligare genom att öka dämpningen och hällyften genom att välja de skor som ofta förespråkas av många ortopedtekniker.

Med vårt funktionella perspektiv förefaller det mer logisk att lösa problemet bakom varför foten har ändrat sin form och träna för att återta normal funktion, än att tillfälligt lösa symptomen med skor och inlägg med risk för att ytterligare förstärka och ibland förvärra problemet.

För detta ändamål rekommenderar vi träning med spiral stabilisering och i förekommande fall löpteknisk träning och rådgivning.